Maryloue ✿

Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta bara rakt ut, det är min dåliga vana för det blir så ibland, jag vet, det tar tid och jag tror jag vet vad vi gjorde för fel. Passionerat men okontrollerat som idioter. Som bästa vänner som har tagit det till nästa level där vi bara hoppades men fick se vad som hände.

Jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm. Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll. Jag har förlorat en tävling men vunnit ett val, har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av. När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem, de ställer för många frågor och jag bidrar inte med nån och jag kan ångra det lilla jag säger eller dra ett allvarligt skämt. Jag tycker mig höra vad de tänker, är hon sådär jämt? Jag kan sitta själv i parken tills solen har ändrat färgen i mitt hår. Jag kan offra allt jag har för ingenting, jag sträcker mig så långt det går.

LASKNfÄÖWPEIT4W95RT23KÄWEPFÖVML3R+9EDJVMÖCMPOjr+¨w49gmopöMäpOÖNMEFäpfj24'tgmfbå'ozdgm?"#)jtnmrpgämräögm24W90TJnP¤EÄGTNmfkömJ4I9T4PIERDFNKA-ER.GN<OÄP4THJGERIÄLHGKNAP35E9YHN5AERLTN4'¨TYg942n¨'typ3pnrtKÄ4TN2nt9+24hnkwtlnLÄNKPw4tygÄLÖntÄPW4NRTP^tn4oktnwLKNTwpIN4W3TONWÄetkn4TP23NPROKNweäkNP¨'intP¨'NOYGP5notW4ÄKN4ätlnk'4P¨TN4TPotn



Sådärja. Lite frustration måste man få averagera sig på tangentbordet ibland.

 

 

 

 

 

Ohh it gives me chills.

Idag är det lucia. När jag var liten var lucia alltid en höjdpunkt. Man fick ha glitter i håret och hålla ett ljus i handen. Sen var det sång och fika. Jag sjöng med min kör i kyrkan trots att jag inte tror på Gud men bara för att det var kul. Och fint. Man blev ledsen för att lucia var över men glad för att man var en dag närmare julafton.

Är det nu man firar vuxenlucia? Jag har stressat exakt hela dagen, varit på skolan, gått till gymmet i spöregn efteråt, sedan åkt hem och pluggat och haft ångest. Nu är lucia slut. Julkänslan är så långt bort att det känns som oktober snarare än december.

Fasen vad skönt det vore att få vara barn runt jul, äntligen få jullov. Jag vill handla julklappar för att det är mysigt och inte för att jag måste. Dricka glögg och äta lussebullar. Lyssna på julmusik för att jag vill och inte för att det går på repeat på jobbet. Göra snöänglar, äta praliner och kolla på julkalendern. Jag vill vara ute i snö istället för regn och räkna ner varje dag som återstår till jul, inte till tentan.

Vad du än gör, ta inga råd från mig. Jag vet - de fungerar inte bra. Det var som att tonen var en väns, det är lätt att se hur sjuk man en gång var...När såren läker, och regnet känns - gör din tolkning, häll mig full med svar.
Rita figurer, dra en gräns. Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati, eller jo, det gör jag visst. Inga kan ta fel på varann som vi.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra. Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd. Det kanske var pundigt... Det kanske var bra.

Wow. För några nätter sedan hade jag en klardröm. Var nog minst 2 år sedan jag hade en senast. Hade helt glömt bort hur sjukt konstigt och coolt det är att klardrömma. Måste vara bland det bästa som finns.

Från Wikipedia (för er som inte vet vad klardrömmar är): Klardröm (engelska lucid dream) är drömmar där man är helt eller delvis är medveten om att man drömmer. Denna klarhet inträder då personen upptäcker att det som händer i drömmen inte är fysisk verklighet och kan i detta jämföras med en hallucination.

Det finns lite olika metoder och versioner av klardrömmande. Men det går i det stora hela ut på att man inser att man drömmer, och blir medveten om det i drömmen. Då blir man king of the world. När man väl vet att man drömmer så kan man göra PRECIS vad man vill. Man kan flyga, bli någon annan, åka tillbaka till stenåldern, prata med människor man aldrig träffat... Haha, det låter kanske lite geeky men det är som en ny värld. Har ni inte testat det så har ni missat något.



Jag blir lite ledsen nu när jag inser att jag tappat mitt klardrömmande de senaste åren. Som bäst har jag haft ungefär en klardröm i veckan. Ibland hade jag klardrömmar varje natt i typ en vecka, det var grymt. Det kan ta ett tag att lära sig det, men det är värt det!

Så hur gör man för att lära sig det?
En viktig del är att börja skriva ner sina drömmar direkt när man vaknar. Ha en bok bredvid sängen. Skriv ner allt du kommer ihåg från drömmen. Efter ett tag kommer du se att du kommer ihåg fler och fler drömmar varje gång du sover och det är bra om man ser något samband i drömmarna, att man är på samma typ av platser eller med samma personer. Eller att man blir jagad. Kommer du aldrig ihåg dina drömmar tar det oftast lite längre tid eftersom det är en del av medvetandet som man har kopplat bort. Men det kommer tillbaka.


Det största problemet med att lära sig klardrömma är att man alltid är så dum att man tror totalt på att det man drömmer är sant (vet hur det är hehe). SÅ: Börja titta på dina händer så ofta du kommer ihåg det och räkna alltid fingrarna när du är vaken. Kolla på klockan flera gånger om dagen. Det kommer till sist bara vara en tidsfråga innan du gör något av det här i dina drömmar, av ren vana. I en dröm kommer klockan att bete sig konstigt (visarna snurrar jättefort eller så finns det inga visare, eller så ser siffrorna konstiga ut, eller så är klockan olika mycket varje gång man tittar), och om man tittar på sin hand så har man oftast för många eller för lite fingrar. När man ser detta i drömmen så inser man också att man drömmer!


När man inser att man drömmer får man ofta en sån kick av upplevelsen att man vaknar. Så blir inte arga när ni vaknar för femtioelfte gången för att ni blev för uppspelta, hehe. Det är ganska frustrerande när man klardrömmer för första gången och vaknar efter 5 sekunder. Det gäller att vara lugn, märker man att man håller på att vakna gäller det att försöka intala sig själv att man drömmer igen, det är lite svårt att förklara men ni kommer förstå när ni är inne i drömmen. Det gäller att gå tillbaka till drömmens "handling" igen så pass mycket att man inte vaknar igen.


Min klardröm iförrgår var inte så bra. Det var så länge sen jag klardrömde. Jag minns inte början av drömmen, men helt plötsligt var jag hemma i min pappas gamla lägenhet i Härnösand.
Det är helt tomt på möbler och jag är där med någon jag aldrig träffat. Det är här jag svagt börjar inse att jag drömmer, eftersom jag inte varit i pappas lägenhet på typ 3 år. Tittar ner på min hand och räknar fingrarna, 5 st. Så det är ingen dröm? Jag tittar upp på väggen där pappas klocka brukade sitta i köket, men den sitter inte där. "Just ja," tänker jag. Alla möbler är ju borta. Började fundera på hur jag kommit hit, vad var det senaste jag minns att jag gjorde? Jag var med Mattis... Vart är han förresten? Gick jag och la mig? Jag minns inte. Men det här måste vara en dröm. Jag tittar ner på handen igen. Det är en dröm, jag klardrömmer, herregud vad länge sedan! (hade fortfarande 5 fingrar, så jag förstår inte varför jag var så övertygad). Kicken slår in, jag känner att allt blir suddigt runt omkring mig. Nu vaknar jag snart. FAN. Jag vill inte vakna! Jag vänder mig om till den okända personen bakom mig, han/hon börjar prata igen. Jag försöker intala mig själv att jag drömmer den drömmen igen.. Lyssnar på vad personen säger. Kommer tillbaka till drömmen. När jag är helt tillbaka i drömmen vänder jag mig bara om medan personen fortfarande pratar med mig, springer ut i hallen och in i sovrummet, ut på balkongen. Jag ska flyga. Jag tänker hoppa från balkongen och flyga. (Att flyga är rätt kul när man klardrömmer.) Men jag är fortfarande lite osäker på om jag drömmer eller inte, jag hade ju trots allt 5 fingrar. Så jag klättrar ner från balkongräcket igen. Jag vill ju inte riskera att jag håller på att ta livet av mig här. Jag vänder mig om och tittar in genom fönstret för att hitta en klocka, men ser bara en digital. Den visar en vanlig tid, typ 13.00. Vänder bort blicken och tittar tillbaka. "4" står det då. Så här inser jag till hundra procent att jag klardrömmer... YES!
Och sen vaknar jag. Fan.

Hur känner ni läsare efter detta inlägg?

 

 

Titta på den här videon för fler saker man kan göra när man klardrömmer!
Läskigt det där med att fråga personer saker... Det ska jag börja göra när jag lärt mig det igen.

I found a truth beneath a lie buried deep. Explain to me why the world is upside down? I do not know a soul in here but I can remember the faces...The truth is in their eyes.

"Don't really want to know...Don't really want to go out there...I feel hypnotized...The truth is somewhere..."

Wake up, I only want to wake up. Don't wanna fall asleep, but I'm already dreaming. I feel my skin peeling off what I've been concealing, something underneath my crawling skin. I can't wake up anymore. I've seen how this will end, don't want to soak anymore...

The truth is out there. Somewhere between two fairy tales, caught somewhere deep between someone's truth, and a lie.

These are 2 songs that can really get inside of you. 
It reminds me of my saddest moments,
and helps me become more open to the world.
I hope this song does the same to you.

Sitter på tåget hem till Borås nu från Härnösand med blandade känslor.
Det känns skönt att nu veta att Härnösand är ett avslutat kapitel i mitt liv. Det finns ingenting kvar för mig där längre. Känns väldigt långt borta.

Samtidigt börjar man undra och inse vilka människor som varit ens vänner och vilka som man bara liksom har något slags ytligt förhållande med där människor ler och frågar hur man mår och kramar om en, fast egentligen bryr de sig inte ett skit om en. Jag är less på att jaga folk så fort jag kommer hem, jag är less på att alla hemvändare får världens välkomnande med öppna hjärtliga famnar, fyverkerier och konfetti på perrongen medan jag får jaga, jaga, jaga. Nu tror ni att något har hänt, men det är det som är grejen, inget händer i Härnösand när jag är där. Jag kvävs. Mår illa av det.

Det känns faktiskt skönt att jag med det nya året i sikte lämnar Härnösand tillsammans med den avundsjuka, falskhet och skit som många där bidrar med. Mitt nyårslöfte ska bli att bara göra saker som gynnar mig själv, därmed att även hålla mig borta från egocentriska energitjuvar. I'm done.

Med det sagt så vill jag trots allt säga att jag haft det bra där hemma. Jag har träffat många fina människor som jag bryr mig mycket om, oavsett om de känner detsamma eller ej. Hur som helst har jag skilt agnarna från vetet, så att säga. Och jag vet att mitt liv bara blir bättre. De få guldkorn som finns i Härnösand stoppar jag i min väska och tar med mig i livet. Alla andra ska härmed inte få festa på min energi mer.

Paramore – Decode - Acoustic Version