Maryloue ✿

Sitter på tåget hem till Borås nu från Härnösand med blandade känslor.
Det känns skönt att nu veta att Härnösand är ett avslutat kapitel i mitt liv. Det finns ingenting kvar för mig där längre. Känns väldigt långt borta.

Samtidigt börjar man undra och inse vilka människor som varit ens vänner och vilka som man bara liksom har något slags ytligt förhållande med där människor ler och frågar hur man mår och kramar om en, fast egentligen bryr de sig inte ett skit om en. Jag är less på att jaga folk så fort jag kommer hem, jag är less på att alla hemvändare får världens välkomnande med öppna hjärtliga famnar, fyverkerier och konfetti på perrongen medan jag får jaga, jaga, jaga. Nu tror ni att något har hänt, men det är det som är grejen, inget händer i Härnösand när jag är där. Jag kvävs. Mår illa av det.

Det känns faktiskt skönt att jag med det nya året i sikte lämnar Härnösand tillsammans med den avundsjuka, falskhet och skit som många där bidrar med. Mitt nyårslöfte ska bli att bara göra saker som gynnar mig själv, därmed att även hålla mig borta från egocentriska energitjuvar. I'm done.

Med det sagt så vill jag trots allt säga att jag haft det bra där hemma. Jag har träffat många fina människor som jag bryr mig mycket om, oavsett om de känner detsamma eller ej. Hur som helst har jag skilt agnarna från vetet, så att säga. Och jag vet att mitt liv bara blir bättre. De få guldkorn som finns i Härnösand stoppar jag i min väska och tar med mig i livet. Alla andra ska härmed inte få festa på min energi mer.