Maryloue ✿

Jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm. Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll. Jag har förlorat en tävling men vunnit ett val, har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av. När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem, de ställer för många frågor och jag bidrar inte med nån och jag kan ångra det lilla jag säger eller dra ett allvarligt skämt. Jag tycker mig höra vad de tänker, är hon sådär jämt? Jag kan sitta själv i parken tills solen har ändrat färgen i mitt hår. Jag kan offra allt jag har för ingenting, jag sträcker mig så långt det går.