Maryloue ✿

En tjej på Mattans jobb berättade om en läskig film hon hade sett - Paranormal Activity. Hon sa att hon aldrig brukar bli rädd för skräckfilmer, men den här gången hade hon till och med drömt mardrömmar. Så då tänkte jag på mig själv. Jag blir alltid rädd. För alla skräckfilmer. Nästan iallafall. Jag är bäst i världen på att skrämma upp mig själv, vägrar vara själv eller sova själv när jag sett.

Såååå.... det var klart att vi var tvungna att se den. För på något sätt, även fast jag vet att jag kommer sitta och vara skiträdd resten av kvällen och titta ut genom fönstret och inbilla mig att någon står där eller något hundra gånger så måste jag ändå se... Det är som att jag dras till det....till filmerna........som en drog......

Okej, från början var den ganska seg men eftersom den är filmad i typ Blair Witch Project-stil så var man ju ändå tvungen att fortsätta se. Jag menar, den var ju lite B, men det är ändå när de filmar med filmkamera, då blir det som att man sitter och ser en dokumentär... Och man inbillar sig att det hänt på riktigt.
För sen. Efter ett tag in i filmen. Då blev den bara psykiskt FRUSTRERANDE, fyfan, verkligen en film som får en att må dåligt.

Liksom, på IMDB står det bara på beskrivningen; "don't see it alone".
Fyfan. Mår seriöst dåligt när jag ser postern.

Så se den nu. Hehe.