I love stress
Att jag inte är något större fan av huvudstaden är kanske känt av er läsare by now.
Lägg då på detta:
Jag vaknar på morgonen och vet att mitt tåg går 09.30, är sjukt trött efter gårdagens jobbpass men kämpar mig iväg.
- Jag missar tvärbanan med 10 sekunder och nästa går inte förrän om 10 minuter - något jag verkligen inte har tid med. Får istället gå (jogga) en station för att komma till Liljeholmens tunnelbana.
- Åker med tunnelbanan in till T-centralen och börjar stressat leta efter centralstationen.
- Kommer in på centralen och tittar på tavlan, Sthlm - Sundsvall avgår från spår 19b.
Alla andra gånger jag åkt hem från Stockholm har någon gått med mig direkt till tåget, har aldrig liksom haft koll vart jag gått eller så. Så vart ska jag då?
- Börjar frenetiskt springa runt med mina två TUNGA väskor för att hitta vart jag ska, tills jag börjar få panik och frågar närmaste människa vart jag ska. Svaret blir "jaaa....19b...................hmm.................ja det är ju spåret allra längst bort."
Jag vet alltså nu att jag har ungefär 3 minuter på mig att ta mig till spåret LÄNGST bort. Bra Marie.
- Springer genom hela centralen, upp för en massa trappor med min knappt obefintliga ursäkt till kondis kombinerat med gårdagens 16-timmars jobbpass och 5 timmars sömn som känns lite lätt i kroppen. Springer och springer och till slut kommer jag fram till 19b - och där står tåget. En lättnad sprider sig i kroppen, JAG HANN! Springer fram till spåret och ska precis trycka på knappen som öppnar dörrarna.
Då åker tåget.
Hat.
Lägg då på detta:
Jag vaknar på morgonen och vet att mitt tåg går 09.30, är sjukt trött efter gårdagens jobbpass men kämpar mig iväg.
- Jag missar tvärbanan med 10 sekunder och nästa går inte förrän om 10 minuter - något jag verkligen inte har tid med. Får istället gå (jogga) en station för att komma till Liljeholmens tunnelbana.
- Åker med tunnelbanan in till T-centralen och börjar stressat leta efter centralstationen.
- Kommer in på centralen och tittar på tavlan, Sthlm - Sundsvall avgår från spår 19b.
Alla andra gånger jag åkt hem från Stockholm har någon gått med mig direkt till tåget, har aldrig liksom haft koll vart jag gått eller så. Så vart ska jag då?
- Börjar frenetiskt springa runt med mina två TUNGA väskor för att hitta vart jag ska, tills jag börjar få panik och frågar närmaste människa vart jag ska. Svaret blir "jaaa....19b...................hmm.................ja det är ju spåret allra längst bort."
Jag vet alltså nu att jag har ungefär 3 minuter på mig att ta mig till spåret LÄNGST bort. Bra Marie.
- Springer genom hela centralen, upp för en massa trappor med min knappt obefintliga ursäkt till kondis kombinerat med gårdagens 16-timmars jobbpass och 5 timmars sömn som känns lite lätt i kroppen. Springer och springer och till slut kommer jag fram till 19b - och där står tåget. En lättnad sprider sig i kroppen, JAG HANN! Springer fram till spåret och ska precis trycka på knappen som öppnar dörrarna.
Då åker tåget.
Hat.
Kommentarer
Trackback
